Den näst bästa

Du har inte hennes gröna ögon.

Inte heller hennes sneda leende eller hennes korta röda naglar.

Men du finns.

Du är varm och trygg i natten.

Men visst tänker jag tillbaka.

Saknaden är stor och krävande.

Den lämnar mig inte ifred.

Och jag vet.

Jag vet att det är orättvist mot dig.

Men du har inte hennes höga skratt.

Hennes vansinniga sätt att köra bil.

Eller hennes mjuka läppar…

Men du finns.

Du säger att du vill ha mig och dina ögon som brinner i natten håller mig svävande ett tag.

Du finns och du hindrar mig från att falla.

Men när jag fyller mina händer med ditt blonda hår så tänker jag på hennes chokladbruna.

När jag ser ditt leende hör jag hennes skratt.

Ibland undrar jag om du ser.

Om du vet.

Jag erkänner inte.

Men jag förnekar inte heller.

Jag lever i en tystnad.

Jag lever i en känsla av att jag nöjer mig.

Vi var ute igår.

Du beställde en corona.

Det var hennes favorit öl.

Även ute så påminns jag om henne.

Min lägenhet är en kyrkogård av krossade drömmar.

En begravningsplats av minnen.

Jag tänker på henne.

Försöker att stänga tankarna ute och rikta dem mot dig.

Men jag vet..

…att du alltid kommer att vara…

Den näst bästa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Att våga   Att känna sig ensam I sällskap är en fruktansvärd känsla, men att känna sig älskad I sin ensamhet är fantastiskt.   Det svåra just nu är bara att jag känner båda känslorna samtidigt.   Jag har försökt skriva om detta...

    Ordlös    Orden försvann. Jag vet inte vart de tog vägen. Men de lämnade mig.   Solen når mig där jag sitter, en svag bris letar sig in ifrån det öppna fönstret. Men jag vet inte hur jag känner.   Jag vet inte vilka ord jag...

        Det är mörkt i rummet. Jag lyssnar till dina andetag.   De är djupa och lugna.   Jag märker att jag andas i takt med dig. Min blick smeker sig över din profil     Det gör ont. Mitt hjärta värker. Jag visste inte...

      Jag vet vart den sitter.Känslan.Jag vet exakt vart den sitter och jag vet exakt hur den känns.Men jag vet inte hur jag ska kunna bära den.Hur jag ska kunna andas när den tar så mycket plats.Den tar plats.Men samtidigt är den så liten.Jag...

  Jag tecknar cirklar. På ett vitt papper tecknar jag cirklar av kol. Svarta cirklar som stänger inne det ljusa samtidigt som det håller det utanför.   Jag kan tänka mig att det är så du ser på mig. Att jag håller dig utanför samti...