När du läser denna novell, lyssna på denna låt:

http://www.youtube.com/watch?v=nZf-ZYTsx6c

Det räcker nu

Jag möter min blick i spegeln.

Isblå kyla stirrar tillbaka på mig.

Det vibrerar i mig.

Jag känner mig glödande.

Levande.

Stark.

Ursinnig och kraftfull.

Min blick är fast, den borrar sig in.

Mina andetag blir hastigare.

De ibslå ögonen mer intensiva.

När gav jag dig rätten att bestämma mitt värde?

När gav jag mig själv rätten att släppa taget om mig själv?

Hur kunde du få mig att se mig genom dina ögon, väga mitt värde i din blick?

Hur kunde du få mig att stå på andra sidan spegeln, bakom den, med den i min famn och  sedan forma mig för att bli det du såg i den.

Att gå helt upp i dina önskningar...

Att gå vilse...

Det räcker nu, det är min tur att leva, det är min tur att bestämma.

Jag har aldrig backat för mörkret, jag har aldrig backat för smärta.

Varför backar jag för dig?

Jag möter min blick i spegeln, den är bestämd, kraftfull, ursinnig...

Jag ser en eld i dem jag nästan glömt att jag har.

Jag känner den i hela kroppen, mitt hjärta slår, hårt.

Jag är levande.

Jag är viktig.

Jag tänker aldrig bli din slav.

Jag tänker aldrig backa.

Jag tänker aldrig ge dig rätten att ta över.

Det räcker nu.

Jag backar ett steg ifrån spegeln, släpper inte ögonkontakten.

Jag känner hjärtat slå, känner hur jag nästan får blodsmak i munnen.

Vrede.

Eld.

Liv.

Jag ska rikta dessa ögon mot dig.

Jag ska låta dem borra sig in i din själ, i ditt inre.

Du ska få veta vem du har att göra med.

Det finns en kraft i mig, en kraft som klarat det mesta.

En kraft som får mig att gå rakryggad, med blicken höjd och kraft i stegen.

Hur kan du tro att du kan tämja mig?

Hur kan du tro att jag ska vackla, att jag ska lägga mig, att jag ska formas efter dig?

Jag fanns, långt innan du kom in i bilden, jag kommer finnas långt efter att du försunnit.

Blicken i de islå ögonen har fått en annan ton, stolthet och tro.

Jag tror på mig själv.

Det räcker nu.

 

Mikaela

14 april 2013 01:30

Ja.. Det räcker nu...
='( <3

 

David

3 maj 2013 15:49

Du har ett sådan fantastisk talang för att sätta ord på alla små detaljerna i känslor. Det är inte många som jag kan komma på som kan göra det. Medan man läser så slussas man in i textens samtid för en stund. På ett sätt är det ibland hemskt, för det är nästan som om man känner allting i novellerna. Men det visar bara hur bra du skriver och ger samtidigt ett lugn, för om någon kan beskriva något så bra lär den med största sannolikhet åtminstone känt en uns av de känslorna själv, och då vet man att man inte varit ensam med att känna så!
Älskar dessutom dina metaforer och hur du använder dem. Du är nästan i klass med Björn Ranelid på den fronten!
Min personliga favoritnovell blev "En vit ros och en svart smärta" för det vackra vemodet och metaforen med rosen! Fantastiskt bra!

http://www.konstantviskning.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Att våga   Att känna sig ensam I sällskap är en fruktansvärd känsla, men att känna sig älskad I sin ensamhet är fantastiskt.   Det svåra just nu är bara att jag känner båda känslorna samtidigt.   Jag har försökt skriva om detta...

    Ordlös    Orden försvann. Jag vet inte vart de tog vägen. Men de lämnade mig.   Solen når mig där jag sitter, en svag bris letar sig in ifrån det öppna fönstret. Men jag vet inte hur jag känner.   Jag vet inte vilka ord jag...

        Det är mörkt i rummet. Jag lyssnar till dina andetag.   De är djupa och lugna.   Jag märker att jag andas i takt med dig. Min blick smeker sig över din profil     Det gör ont. Mitt hjärta värker. Jag visste inte...

      Jag vet vart den sitter.Känslan.Jag vet exakt vart den sitter och jag vet exakt hur den känns.Men jag vet inte hur jag ska kunna bära den.Hur jag ska kunna andas när den tar så mycket plats.Den tar plats.Men samtidigt är den så liten.Jag...

  Jag tecknar cirklar. På ett vitt papper tecknar jag cirklar av kol. Svarta cirklar som stänger inne det ljusa samtidigt som det håller det utanför.   Jag kan tänka mig att det är så du ser på mig. Att jag håller dig utanför samti...