En ny text... Jag tror inte att den kommer att stanna på den här bloggen, men jag lägger upp den sålänge, tills jag färdigställt novellen jag skriver på för tillfället. Skrev lite som jag gjorde i Ödets Dotter, men inte alls med samma känsla. Jag skrev mest för att jag har dessa rader i mig av någon anledning och de behövde komma ut.

Texten känns lite förvirrande dock...

Men men, vi får se! :)

Skriv gärna en rad eller två om du har några synpunkter på denna text...

Här kommer den:

Ett leende…

Det var det jag fick, det var det som fick mig att välja.

Länge stod jag med ett ben på livets sida och en på dödens nattsvarta marker.

Men du fick mig att välja.

Och jag valde livet.

Jag valde att fortsätta att andas.

Har du levt med ångesten?

Har du vaggats tills sömns av den lena men brännande famnen hos ångesten?

Drömt långa ändlösa drömmar utan mening men alla med en underton av grått...

Att gå men en fot i dödens rike är att ständigt famla i mörker.

Jag andades men utan att få luft.

Jag log men med smärta.

Var fanns du?

Bredvid mig…

En varm hand i mörkret...

Lugna trygga andetag.

Lämna mig inte.

Lämna mig aldrig.

Du lovade, med en röst som spunnet socker men med en fasthet i blicken som hindrade mig ifrån att falla.

Sekunder…

Minuter…

Timmar…

Tid, tid, tid…

Andetag.

In.

Ut.

In.

Jag vill leva.

Jag vill dö.

Mitt liv.

Mitt val.

Salt.

Tårar…

Har du levt med tårar ständigt fallande?

Har du levt med en smärta i varje leende?

Har du levt?

Jag finns…

Men lever jag?

En fot i döden.

En fot hos dig.

Vilken fot lägger jag tyngden på?

Du säger att det inte är viktigt.

Du säger att oavsett tyngdpunkt så håller du mig.

Varma händer.

Iskall smärta.

Jag vill tina.

Jag vill tinas upp.

Jag vill spräcka isen som täcker mitt hjärta.

Jag vill att det ska slå fritt.

I mina ögon har jag aldrig varit värd något.

Men du har alltid sett det värdefulla i mig.

Jag har aldrig förstått att man kan se en människa på så olika sätt.

Jag har alltid sett mig själv som en andra hands människa.

Jag brukar se människor som små klockor.

Vi reagerar på saker i vår omgivning och likt klockorna ljuder vi när vinden griper tag i oss

och sätter vår värld i gungning.

Jag är en silverklocka.

Det är vad jag ser.

Jag ser en andra hands vinnare.

Du ser inte vad jag ser.

Du ser guld, jag ser rost.

Ge mig dina ögon, ber jag.

Låt mig se det vackra i världen.

Låt mig se all värme i de glittrande solstrålarna.

Du ler, tar min hand och håller den mot ditt hjärta.

Dunk dunk.

Dunk dunk.

Det slår för dig, älskling, säger du och ler.

Ett varm leende som sprider sig som solsken i hela min kropp och i hela mitt sinne.

Och då ser jag.

Med all den kärlek och lycka som flyger som stora röda fjärilar i mig så ser jag.

Jag ser mig.

Det var du som såg, såg mig för den jag verkligen är.

Och nu kan jag äntligen göra likadant.

Du fattar min hand och hjälper mig.

Med ännu ett leende, men den här gången på mina läppar, lämnar jag de nattsvarta marker jag smugit kring, i hela mitt liv.

Tillsammans med dig går jag helt över till livets sida.

Ett leende.

Det var det jag fick, det var det som fick mig att välja.

Länge stod jag med ett ben på livets sida och en på dödens nattsvarta marker.

Men du fick mig att välja.

Och jag valde livet.

Jag valde att fortsätta att andas.

Alla människor bär på en skönhet.

Det gör även jag.

Tack för ditt leende, tack för att du fick mig att välja.

Tack för att du fick mig att inse att…

Jag är en silverklocka utav gediget guld.

Tänkte att jag skulle lägga upp en bild på mig, så att Du kan se vems texter Du läst/läser! :)

Hoppas att Du gillar mina noveller!

Lägg gärna upp en kommentar, det uppskattas.

Tänk på att kommentaren inte syns på bloggen fören jag har godkänt den!

Nu var det ett tag sedan jag lade upp en ny novell, men det är en som börjar ta form i mig så vi får se när den väljer att rinna ut genom pennan och formas till ord...

Det känns i alla fall som att det kommer att vara en novell av samma klass som de andra som är upplagda här! :)

Ha en super trevlig helg! :)

Nu har jag äntligen hittat ett namn till en novell som jag lade upp här för ganska länge sedan.

Den hade ifrån början inget namn, men kallades här för - Min nya novell.

Det är den som handlar om Ida, om missfallet...

Jag har inte bara namngett den, jag har även skrivit klart den.

 Så nu är den komplett.

Den ligger under datumet - 26/9 - 2008.

Hoppas att Du ska tycka om den.

Lämna gärna en kommentar.

Ha en bra helg! :)