Att stanna i smärta

Kommentera

Av Felicia - 16 juli 2013 20:49

Jag stannar i den.

I smärtan.

I mörkret.

I allt det som ännu inte har ett slut.

I allt det som ännu inte börjat.

I skuggorna, i ljuset.

Med dig.

Men framför allt med mig själv.

Att vandra i cirklar, att öppna dörrar som endast leder till nya, att fly in i mörkret för att jagas av ljus.

Att söka ljus men jagas av skuggor.

För att fly ensamhet men aldrig vara omgiven av något annat än smärta.

För att söka sig till det egna, men aldrig få vara ifred.

Jag vet inte hur jag ska komma härifrån, för jag vet inte vart jag är.

Jag vet inte vart jag ska och jag vet inte hur jag tar mig dit.

Jag vet bara att jag stannar i smärtan.

Den som aldrig släpper taget, den som äter mig inifrån men som hela tiden ger mig näring.

Den som får mig att sitta här, i fönstret.

Men natten framför mig och dina ord i ryggen.

Tystnad bakom mig.

Jag blickar ner, men ser bara mörker, den dunkla sommarnatten som viskar i mitt öra.

Löften, tidlöshet och stillhet.

Att falla i ett mörker men med ett kaos inuti, tusentals färger i lika många skepnader.

Min enda hand på fönsterbläcket, lika blek som färgen på mina kinder.

Jag lutar mig framåt, känner den friska lukten av nattens blommor, hör det dova sorlet från staden långt därifrån.

Det är högt.

Jag vänder blicken uppåt, men möts av samma mörker.

Överallt ser jag detta mörker, detta dunkla svarta.

Som att se in i sig själv.

Djupt.

Evigt.

Jag sluter ögonen.

Mörker.

Dina ord, ekar.

Klöser, biter och släpper inte taget.

Äter sig in, etsar sig fast.

Kaos.

Stillhet.

Mörker.

Min långa klänning fladdrar till, jag öppnar ögonen.

Det vita, i kontrast till natten.

Smärtan.

Jag stannar i den.

Jag förenas med den.

Jag andas in, andas ut.

Jag faller.

Allmänt

Dela

Att Våga...

Kommentarer (0)

Av Felicia - 20 november 2015 10:42

Att våga Att känna sig ensam I sällskap är en fruktansvärd känsla, men att känna sig älskad I sin ensamhet är fantastiskt. Det svåra just nu är bara att jag känner båda känslorna samtidigt. Jag har försökt skriva om detta...

Ordlös

Kommentarer (0)

Av Felicia - 16 juni 2015 11:34

Ordlös Orden försvann. Jag vet inte vart de tog vägen. Men de lämnade mig. Solen når mig där jag sitter, en svag bris letar sig in ifrån det öppna fönstret. Men jag vet inte hur jag känner. Jag vet inte vilka ord jag...

Att älska

Kommentarer (0)

Av Felicia - 14 april 2015 14:06

Det är mörkt i rummet. Jag lyssnar till dina andetag. De är djupa och lugna. Jag märker att jag andas i takt med dig. Min blick smeker sig över din profil Det gör ont. Mitt hjärta värker. Jag visste inte...

Känslan

Kommentarer (1)

Av Felicia - 22 januari 2015 13:22

Jag vet vart den sitter.Känslan.Jag vet exakt vart den sitter och jag vet exakt hur den känns.Men jag vet inte hur jag ska kunna bära den.Hur jag ska kunna andas när den tar så mycket plats.Den tar plats.Men samtidigt är den så liten.Jag...

Vid cirkelns slut

Kommentarer (0)

Av Felicia - 4 november 2014 16:25

Jag tecknar cirklar. På ett vitt papper tecknar jag cirklar av kol. Svarta cirklar som stänger inne det ljusa samtidigt som det håller det utanför. Jag kan tänka mig att det är så du ser på mig. Att jag håller dig utanför samti...

Att stanna i smärta

Att Våga...

Ordlös

Att älska

Känslan

Vid cirkelns slut

Presentation

Omröstning

Fråga mig

Kalender

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik