När jag förlorar fotfästet och faller ned i ett kaos utav känslor och tankar, är ditt ansikte det enda jag kan se tydligt.

Regnet faller och blandas med mina tårar.

Dina ögon, varma och lugna, ser tillbaka på mig när jag sluter mina.

Det är din kärlek som får mig att ta ännu ett andetag.

Vetskapen om din närhet ger mig kraft att fortsätta.

När allting är färglöst och grått har dina ögon fortfarande samma vackra nyans utav grönt.

När jag famlar runt i en värld utav mörker och vägskäl är det dina händer som leder mig rätt.

Vad ska jag behöva skygga inför när jag känner dina andetag mot min hud?

 

Fredrik

14 mars 2010 13:05

Mycket vacker och välskriven :)
Man blir varm i hela kroppen när man läser den :)
Kram

 

Anne

2 september 2011 05:08

Du har just fyllt mej med Beundran i din förmåga att använda orden, att få dom att uttrycka hur, vad och varför du känner som du gör.Sluta ALDRIG att skriva så länge dina ord har förmågan att uttrycka det dom gör. Andra människor BEHÖVER dom lika mycket som du (FÅ har förmågan att klä sina Känslor och Tankar i ord) för ofta blir det man upplevt på riktigt först just när ORD sätts på prent...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Att våga   Att känna sig ensam I sällskap är en fruktansvärd känsla, men att känna sig älskad I sin ensamhet är fantastiskt.   Det svåra just nu är bara att jag känner båda känslorna samtidigt.   Jag har försökt skriva om detta...

    Ordlös    Orden försvann. Jag vet inte vart de tog vägen. Men de lämnade mig.   Solen når mig där jag sitter, en svag bris letar sig in ifrån det öppna fönstret. Men jag vet inte hur jag känner.   Jag vet inte vilka ord jag...

        Det är mörkt i rummet. Jag lyssnar till dina andetag.   De är djupa och lugna.   Jag märker att jag andas i takt med dig. Min blick smeker sig över din profil     Det gör ont. Mitt hjärta värker. Jag visste inte...

      Jag vet vart den sitter.Känslan.Jag vet exakt vart den sitter och jag vet exakt hur den känns.Men jag vet inte hur jag ska kunna bära den.Hur jag ska kunna andas när den tar så mycket plats.Den tar plats.Men samtidigt är den så liten.Jag...

  Jag tecknar cirklar. På ett vitt papper tecknar jag cirklar av kol. Svarta cirklar som stänger inne det ljusa samtidigt som det håller det utanför.   Jag kan tänka mig att det är så du ser på mig. Att jag håller dig utanför samti...