Nytt år... Ny novell..

Ja, nu kommer den, min nyaste novell - Regnsbågs ögon.

Den handlar om att finna sig själv och om att våga se världen med nya ögon.

Varsågoda...:

Regnbågs ögon

Lena svarta sammetsfjärilar.

Min värld har alltid varit svartvit.

Olika nyanser utav grått.

Med i dina ögon ser jag alla färger,

i dina ögon finns regnbågen.

Du kanske tycker att kärleken är röd och att lyckan är lika ljust gul som solskenet.

Men sanningen är att alla känslor är ett virrvarr av färger.

Regnbågen, ja, jag säger det för regnbågen är randig, man kan se alla färger tydligt var för sig men ändå är de tillsammans.

När jag ser in i dina ögon är det så mycket lättare för mig att kunna känna varje enskild känsla.

Jag har dem alla inom mig.

Men istället för att flyga omkring och färgas till svarta sammetsfjärilar behåller varje fjäril sin egen unika färg och då plötsligt kan jag få grepp om mina känslor.

Jag skulle så gärna vilja förklara det för dig, men jag hittar inga ord.

Hur ska jag kunna få dig att förstå det stora i att du gett mig alla färger tillbaka?

Att du hjälpt mig att hitta tillbaka till känslor jag sedan länge förlorat...

Det finns inget som är så tröstlöst som att falla igenom ett grått mörker.

Utan en enda färg att sätta sitt hopp till.

 Utan en enda vacker ljus färg att försöka stanna upp fallet med.

Du har gett mig det.

Du har gett mig möjligheten att stanna upp och känna efter.

Du hjälper mig, du stannar upp mig och hindrar mig ifrån att rusa genom livet, genom min egen existens.

Min värld har alltid varit svartvit men på senaste tiden har jag hittat fler och fler färger, dina ögon har visat mig vägen, visat mig hur jag ska hitta tillbaka till dem.

För tre dagar sedan stod jag utomhus och dansade i regnet, efter ett tag fick dropparna färger.

Jag skulle vilja berätta det för dig, hur det känns att dansa i ett glittrande hav av färger.

Men jag kan inte, inte med ord.

Men mina ögon kan.

När jag ligger i din famn i det svaga skenet ifrån stearinljuset på nattduksbordet och lyssnar till regnet som smattrar mot förnstret, så berättar jag, utan ord, hur det skulle kännas att vara där ute och dansa.

Och dina ögon, leende och regnbågs glittrande viskar tyst att du vet.

Viskar att jag alltid kommer att kunna vara därute och dansa i regnet bara jag vågar se, öppna mina ögon och se alla färger.

För varje färg visar en del utav mig och det finns inget som kräver mer mod än att se sig själv.

Min värld har alltid varit svartvit, men sedan kom du, med ett varmt hjärta och regnbågs ögon och såg mig, lät mig se mig själv genom dina ögon.

Min värld är inte längre svartvit, jag har lärt mig att se de svarta sammetsfjärilarna som de verkligen är, små unika delar av mig och när jag lärde mig att hitta mina känslor hittade jag mig själv och alla färger igen.

Och jag kommer alltid att dansa i det glittrande, färgsprakande regnet, idag.. imorgon..alltid...

 

Lotta

3 januari 2009 19:43

Heej, jag tyckte att den var bra men inte en av dem bästa du gjort...

http://Adorabley.blogg.se

 

Helene

4 januari 2009 21:11

en av dem vackraste du gjort
ordflödet är jättebra :)

kram

 

Helene

5 januari 2009 18:41

föresten gumman hur är det?

Får inte tag på dig ;(

 

Micke....

7 januari 2009 00:45

Hej.. Jag vet inte riktigt om jag förstod den riktigt om jag ska vara ärlig, sedan tolkar jag allt till något det kanske inte är, svårt att fokusera på texten i sig liksom.... Men den var fin....

http://cybexfoto.blogg.se

 

jossan

7 januari 2009 00:47

Fint skrivet:)

http://www.metrobloggen.se/josefineskullman

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Att våga   Att känna sig ensam I sällskap är en fruktansvärd känsla, men att känna sig älskad I sin ensamhet är fantastiskt.   Det svåra just nu är bara att jag känner båda känslorna samtidigt.   Jag har försökt skriva om detta...

    Ordlös    Orden försvann. Jag vet inte vart de tog vägen. Men de lämnade mig.   Solen når mig där jag sitter, en svag bris letar sig in ifrån det öppna fönstret. Men jag vet inte hur jag känner.   Jag vet inte vilka ord jag...

        Det är mörkt i rummet. Jag lyssnar till dina andetag.   De är djupa och lugna.   Jag märker att jag andas i takt med dig. Min blick smeker sig över din profil     Det gör ont. Mitt hjärta värker. Jag visste inte...

      Jag vet vart den sitter.Känslan.Jag vet exakt vart den sitter och jag vet exakt hur den känns.Men jag vet inte hur jag ska kunna bära den.Hur jag ska kunna andas när den tar så mycket plats.Den tar plats.Men samtidigt är den så liten.Jag...

  Jag tecknar cirklar. På ett vitt papper tecknar jag cirklar av kol. Svarta cirklar som stänger inne det ljusa samtidigt som det håller det utanför.   Jag kan tänka mig att det är så du ser på mig. Att jag håller dig utanför samti...